Vuxna Barn till Narcissistiska Föräldrar • Artiklar

Vuxna barn till narcissistiska föräldrar har ofta följande egenskaper:

• Låg självkänsla
• Lägger ner mycket energi på att tillfredsställa andra
• Bryr sig mycket om vad andra människor tycker
• Vet inte vad hon själv, tycker, tänker och känner om olika saker
• Tvivlar på sitt eget omdöme, särskilt om hennes åsikter står i konflikt med någon annans åsikter
• Är ofta deprimerad, eller har ångest
• Tar på sig hela skulden för relationsproblem, känner ofta skuld och skam och får skuldkänslor när de tänker på sig själv i första hand
• Stannar (för) länge i dysfunktionella relationer, med personer som påminner om föräldrarna
• … eller fastnar i dysfunktionella arbetsgrupper, föreningar och liknande

Det är typiskt att vuxna barn till narcissistiska föräldrar känner ett överdrivet stort ansvar för allt och alla, och bryr sig mer om andra än om sig själv. Ett vuxet barn kan också, omedvetet, anta att alla andra människor har samma behov som hans (hennes) föräldrar hade, och agera därefter. Han “missar” att fråga vad andra människor egentligen vill och behöver, och hans egna känslor, behov och åsikter är så undertyckta, i och med uppväxten, att han inte själv vet vad han känner, tänker, tycker och vill. Han är osäker, eftersom han, under sin uppväxt, aldrig har blivit uppskattade för den han är, utan bara har fått uppskattning av föräldrarna när han har uppfyllt föräldrarnas behov. Han har alltså bara fått uppskattning för vad han har gjort. Därför är det vanligt att vuxna barn är arbetsnarkomaner och jobbar tills de blir utmattade och utbrända.

Några andra karakteristika som en del vuxna barn till narcissister, men inte alla, känner igen sig i. Man kan känna igen sig i några punkter på listan, men kanske inte i alla:

• Är rädda att bli avvisade och övergivna
• Söker andras godkännande
• Försöker gissa sig till vad som är normalt och vad som förväntas av dem
• Förväxlar kärlek med medlidande och är benägna att älska människor de kan tycka synd om och rädda
• Är överdrivet lojala, även mot människor som skadar dem
• Försöker vara perfekta
• Dömer sig själva hårt
• Känner sig isolerade och olustiga med andra, särskilt med auktoritetsgestalter
• Uppfattar personlig kritik som ett hot
• Blir skrämda av människors ilska
• Har svårt att känna, identifiera och uttrycka känslor
• Bär på undanträngda känslor av rädsla, sorg och vrede
• Reagerar istället för att agera

Vuxna barn baserar ofta sin uppfattning om sig själva på föräldrarnas behandling av dem, och har därför ofta högst felaktiga uppfattningar om sig själva. De kan till exempel tro att de är okänsliga, otillräckliga, självupptagna, ovärdiga att älskas, fula, ointelligenta, ställer för hårda krav eller är värdelösa – och allt detta samtidigt som de har bra betyg, jobb, utbildning, kunskaper, en förälskad flickvän, vänner som tycker om dem, eller andra “bevis” på motsatsen.

Den narcissistiska föräldern

Narcissistiska föräldrar är kontrollerande, skuldbelägger sina barn, är självupptagna, har svårt att fördra att andra människor har egna åsikter, är omedvetna om sina barns behov och kräver att barnet ska behandla föräldern som om föräldern hade varit den perfekta mamma eller pappa som föräldern önskar att hon vore. En narcissistisk förälder kräver också, av barnet, att han ska visa upp denna perfekta bild av föräldern (och av familjen) för omvärlden; en bild som alltså inte är sann.

Exempelvis ska barnet ha en speciell fritidsaktivitet, eller bete sig på ett visst sätt eller ha vissa kläder, som föräldern tror ska väcka andra vuxnas avund, eller beundran. Föräldern ser barnet som en förlängning av sitt eget jag, och inte som en egen liten individ med egna behov, tankar och intressen. De övergrepp, och den emotionella, eller fysiska misshandel som barnet får utstå, pågår bakom stängda dörrar, och få utanför familjen vet hur barnet egentligen har det hemma. Barnet självt har ju blivit lärt att visa upp en yta som inte stämmer.

Föräldern är mycket kontrollerande på vissa sätt, men negligerar barnet helt på andra sätt. Det förväntas att barnet automatiskt ska svara upp mot förälderns behov, och gör inte barnet det, blir barnet straffat på olika sätt, exempelvis med fysisk misshandel, med försök att ge barnet dåligt samvete, med utfrysning av barnet och med kritik (fula ord, hånfullhet). En narcissistisk förälder lägger ner extremt mycket energi på att tvinga andra människor, och allra helst deras egna barn, att “lyda”, att uppfylla narcissistens behov, och att andra människor ska erkänna att narcissisten “har rätt”.

Den medberoende, den narcissistiska och det svarta fåret

Ett barn som växer upp med en narcissistisk förälder kan bli anpasslig och medberoende som vuxen. Det vuxna barnet kan också själv bli mer eller mindre narcissistisk eller co-narcissistisk. Den tredje anpassningsstrategin barnet kan utveckla är att bli rebellen; den som gör precis tvärt emot, den som säger emot, protesterar och blir straffad; familjens “svarta får”. Ibland blir ett barn utsett till det “svarta fåret” av ingen speciell anledning alls, annan än att föräldern har behov av att mobba någon. Barnet kanske inte alls har sagt emot föräldern, eller protesterat. Men det svarta fåret kan också vara ett ovanligt starkt barn, som trots omständigheterna i familjen, fortsätter att tänka själv och känna själv, och “måste straffas” för det.

I vissa fall tar rebellbarnet till starka metoder som tonåring; går med i grupper som har värderingar tvärt emot föräldrarnas ideal (prästens son blir dödsmetallare, företagsledarens dotter blir vänsteraktivist) eller väljer utbildning baserat på att det ska vara tvärt emot vad föräldern säger osv. Det här barnet kan också får problem med auktoriteter, som vuxen, därför att barnet blir påmint om orättvisorna från barndomen om exempelvis en chef beter sig illa.

Ett och samma vuxna barn kan använda alla dessa tre överlevnadsstrategier, i olika grad, och alternera mellan dem. Det kan också bli så att barnen i en syskonskara får (eller adapterar) olika roller: I en del familjer finns ett syskon som själv blivit narcissistisk – som är föräldrarnas favorit – ett annat syskon som alla andra i familjen utnyttjar och kör med – den medberoende – och ett tredje syskon som säger emot, säger “sanningen” rakt ut och som kanske har brutit med föräldrarna, eller blivit utkastad – det svarta fåret. Frågar man dessa tre syskon om hur deras uppväxt sett ut, får man naturligtvis väldigt skilda svar.