Vuxna Barn till Narcissistiska Föräldrar

[SvartaKatten]

Tror inte vi har någon egen tråd om Borderline Personlighetsstörning heller va? Så jag startar en. Det finns ovanligt mycket info på nätet om borderline, och jag är inte säker på att de länkar jag hittade nu tillhör de bättre, så fyll gärna på i denna tråd med länkar och information som ni hittar!

De diagnostiska kriterierna för borderline-personlighetsstörning enligt DSM-IV lyder som följer:

1. gör stora ansträngningar för att undvika verkliga eller fantiserade separationer
2. uppvisar ett mönster av instabila och intensiva mellanmänskliga relationer som kännetecknas av extrem idealisering omväxlande med extrem nedvärdering
3. uppvisar påtaglig osäkerhet och instabilitet i självbild och identitetskänsla
4. visar impulsivitet i minst två olika avseenden som kan leda till allvarliga konsekvenser för personen själv (till exempel slösaktighet, sexuell äventyrlighet, alkohol-, medicin- eller drogmissbruk, vårdslöshet i trafik, hetsätning, kaotisk livsstil).
5. vissa kan uppvisa suicidala gester, suicidhot och ibland upprepat suicidalt beteende, eller självstympande handlingar
6. är affektivt instabil, vilket beror på en påtaglig benägenhet att reagera med förändring av sinnesstämningen (till exempel intensiv episodisk nedstämdhet, irritabilitet eller ångest som vanligtvis varar i några timmar och endast sällan längre än några få dagar)
7. känner en kronisk tomhetskänsla
8. uppvisar inadekvat, intensiv vrede eller har svårt att kontrollera aggressiva impulser (till exempel ofta återkommande temperamentsutbrott, konstant ilska, upprepade slagsmål)
9. har övergående, stressrelaterade paranoida tankegångar eller dissociativa symptom.

Borderline personality disorder (BPD) is a serious mental illness characterized by pervasive instability in moods, interpersonal relationships, self-image, and behavior. This instability often disrupts family and work life, long-term planning, and the individual's sense of self-identity. Originally thought to be at the "borderline" of psychosis, people with BPD suffer from a disorder of emotion regulation. While less well known than schizophrenia or bipolar disorder (manic-depressive illness), BPD is more common, affecting 2 percent of adults, mostly young women.1 There is a high rate of self-injury without suicide intent, as well as a significant rate of suicide attempts and completed suicide in severe cases.2,3 Patients often need extensive mental health services, and account for 20 percent of psychiatric hospitalizations.4 Yet, with help, many improve over time and are eventually able to lead productive lives.

Problem som kan (men inte alls behöver) förekomma samtidigt med Borderline personlighetsstörning:

• Depression
• Substance abuse
• Eating disorders (anorexia, bulimia, binge eating)
• Anxiety disorders
• Bipolar disorder
• Antisocial Personality Disorder
• Narcissistic Personality Disorder
• Compulsive spending and/or gambling
• Compulsive and risky sexual behavior
• Suicidal ideation
• Deceptiveness

http://www.bpdresourcecenter.org/
http://borderline.nu/
Vårdguiden SLL: Borderline personlighetsstörning
http://www.borderlineinfo.se/

[SvartaKatten]

Pratade med min gamla terapeut på telefon igår, och beskrev en person jag haft kontakt med som hade borderline personlighetsstörning. Förmodligen av den allvarligaste sorten (det finns ju grader i helvetet också, sägs det). Han tog livet av sig. Har läst en siffra, att 10% av de som får diagnosen borderline lyckas någon gång med att ta livet av sig. Det är fruktansvärt många. En sjukdom som kan leda till döden. Den andra siffran jag läst är att 90% av dem som får diagnosen borderline skadar sig själva. Det är också fruktansvärt många. Fast jag vet inte riktigt vilket beteende dom har räknat in som självskadande i den siffran. Det finns ju så många olika sätt att vara destruktiv på.

En sak som min terapeut sa var att "det är typiskt för dem med borderline att ställa till det runt omkring". Att ställa till det runt omkring personer som är viktiga för dem, alltså. Och det gjorde han verkligen: Han pratade om mig så att människor fick fel uppfattning om vad som pågick. Det var många gånger jag blev konfronterad med andra människor (oftast för mig mer eller mindre okända människor) som skulle tala om ett och annat för mig, apropå saker han sagt. Av vad jag vet från andra sammanhang är det ganska typiskt att de pratar skit om människor som relationen gått snett med. Men den här killen pratade väl egentligen inte så mycket skit om mig, utan han höjde mig till skyarna istället, så att folk fick fel uppfattning åt det hållet istället. En "favorit" var att han gjorde sina nya partners svartsjuka genom att prata om mig och visa foto.

Hon sa också att det är typiskt för dem med borderline att kommunicera indirekt. Genom föremål eller genom andra människor. Han såg till exempel till att bli bekant med en person i min närhet för att genom henne kunna hålla koll på mig och få veta hur jag mådde och vad jag gjorde. En annan form av indirekt kommunikation var att han var och droppade ner cd-skivor med musik i mitt brevinkast, och sen skulle jag förstå att de var från honom och att han behövde hjälp... det förstod jag ju aldrig... vem de var ifrån alltså. Innan det var för sent.

Ett stort problem med borderline, om jag förstått saken rätt, är även att psykvården har svårt att hantera dem. De mår ju väldigt dåligt och söker nog mycket oftare hjälp än människor med andra personlighetsstörningar, men eftersom de har problem med relationer får de problem även med relationerna till personalen. Och retar upp den personal som själva inte är 100% stabila (gissningsvis finns det en andel personal som inte är 100% stabila själva. Min mamma har ju t.ex. jobbat som sköterska inom psyk och hon är ju riktigt kaiko). Det kan säkert också bli stora problem på såna ställen där personalen inte kommunicerar ordentlig med varandra (vilket ju är deras ansvar och ingen annans) eftersom personer med borderline kan vara ganska bra på att snacka skit och sätta upp folk mot varandra. Den killen jag kände blev ordentlig misshandlad av psykvården under en period. Så här i efterhand förstår jag att det kunde ha kostat honom livet redan då. Han trodde ju själv att han var "ond" och "djävulen" på grund av vilka epitet de satte på honom - för att de inte visste hur de skulle hantera honom. Finns ju inga mellanlägen för en person med borderline: Aningen är man en ängel eller en djävul.

[akilles]

Det gick en artikelserie i DN i höstas om metoden Mentaliseringsbaserad terapi som är en ny metod som prövats med borderline pat med gott resultat.
http://www.dn.se/insidan/det-svaraste-v ... t-1.639811

De fokuserar på att få patienterna att reflektera kring egna och andras känslor. Att stanna upp och fundera kring vad man själv och andra känner och tänker (mentalisera) istället för att handla omedelbart och reflexmässigt (flykt/kamp).
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/psy ... 130659.svd


Den här metoden har funkat hittills men långtidseffekter finns inte eftersom det är så nytt,och det är flest kvinnor som deltagit (uteslutande tror jag) med självskadevbeteende. Mindre vanligt att män söker vård verkar det som. Kanske är det därför din kontakt blev så illa bemött, för att det beteendet kanske inte är lika känt i vården som den inåtagerande varianten på borderline...och att det är svårt att hantera för nån som inte är specialiserad på just det...? Bara mina reflektioner.

Psykoanalytikern Clarence Crafoord har skrivit ganska bra bok också: "En bok om borderline", fast lite tråkig:
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9127016358
Och så en annan bok om långtisterapi med borderlinepatienter: "På lång sikt":
http://www.bok.nu/C_Crafoord/Pa_lang_sikt

Det verkar jättesvårt att arbeta med utifrån vad han och hans medförfattare beskriver, i och med att det är så mycket projiceringar och klyvning i ont/gott. Traditionell terapi med neutrala terapeuter verkar göra Bpatienter helt förtvivlade och få dem att känna sig övergivna.

(OBS länkarna ska inte uppfattas som reklam!! ville bara länka så att intresserade kan kolla)

[SvartaKatten]

Tack så mycket för länkarna De uppskattas.

Tror inte han blev illa behandlad för att han var särskilt utagerande (han slogs inte alls, eller nåt sånt, utan han skar sig själv istället), utan det var för att personalen själva inte kunde hålla på gränserna. Det var väl så att han inte vågade berätta hela sanningen om hur illa det stod till med honom (av rädsla för att verka omanlig bl.a.) och så hade han tilläggsproblemet "Compulsive and risky sexual behavior" (enligt ovan), men det sa han inte heller. Så den psykologen han hade först fick uppfattningen att han hade svårt att få tag på kjoltyg, fick för sig att hon skulle göra honom en tjänst... och blev för närgången (hon verkade knäpp på flera andra sätt också, den psykologen, tyckte jag redan innan). När detta då avslöjades ordnades det så att psykologen fick avgå i tysthet (fast hon faktiskt begått ett allvarligt brott) och han blev "boven". Hon var ganska mycket äldre än honom så hur man än vänder och vrider på det kan det inte bli hans fel, men efter det ansågs han som "farlig" på nåt vis, tills en annan psykolog kom in och rättade upp det hela lite grand. Jag tycker liksom att folk borde fatta att något är allvarligt fel med en människa som går med på att göra... saker, eller konstiga saker osv, men det finns så många som bara "passar på" när dom "kommer åt" (till och med psykologer tydligen). Äckliga människor som inte tänker på vad bakgrunden kan vara eller vilka konsekvenserna kan bli för den andra personen - som ska förställa vara de "normala trevliga människorna". Jag tror inte att det är helt ovanligt att personer med borderline hamnar i just såna totalt knasiga situationer med helt fel människor, och sånt måste väl ändå vårdpersonalen vara medvetna om.

Har hört på flera andra håll också att personer med borderline känner sig illa behandlade i vården. Ibland handlar det säkerligen om att de projicerar ut sitt eget och snackar skit, men ibland är det nog också sanning. Speciellt om dom inte klagar och inte verkar förstå vad som pågår, utan istället börjar betrakta sig själva som onda och dåliga.

[akilles]

Kul att länkarna uppskattades.

Ojdå. Nä så ska det ju inte gå till.
Vad orättvist att han fick skulden för hennes skit! han var ju patient!

"Har hört på flera andra håll också att personer med borderline känner sig illa behandlade i vården. Ibland handlar det säkerligen om att de projicerar ut sitt eget och snackar skit, men ibland är det nog också sanning. Speciellt om dom inte klagar och inte verkar förstå vad som pågår, utan istället börjar betrakta sig själva som onda och dåliga."

Tror som sagt att det är många som inte fattar vidden av projektionerna. Läst i att det inte är helt ovanligt just med borderlinepatienter att terapeuter och psykologer går över gränsen på det sättet som du beskriver med din bekant. (Menar därmed inte att ursäkta psykologen!!) De varnar till och med för det i kurslitteraturen för blivande psykologer. Borderlinepersoner kan signalera att de är väldigt behövande och det tar sig uttryck på fel sätt och så vill psykologen "lindra lidandet" och så - blir det väldigt väldigt fel.
Därför är det nog viktigt att psykologen är specialiserad just på den problematiken och fattar vad som händer för att inte dras in i den själv och förvärra den.

[hallonflickan]

Kan någon förklara vad dissociativa symptom är?

[akilles]

Enligt DSM IV: "en störning av de vanligtvis integrerade funktionerna för medvetande, minne och identitet eller perception av omgivningen".

Det är när man istället för att integrera det man ser och hör i sig själv omedvetet låtsas bort det. "Det händer inte mig" "Jag är inte här egentligen" "Det händer någon annan" "Det här har inte med mig att göra". Vanligt vid trauman också. (i know it, tyvärr) Det kan sträcka sig från lite dagdrömmeri till minnesförlust och identitetsförändring. Dissociativa huvudsymptom (enligt Marlene Steinberg dissociationsforskare):

Depersonalisation: känna sig overklig och främmande för sig själv
Derealisation: Upplever omgivningen som främmande eller overklig
Amnesi: Minnesförlust
Identitetsförvirring: Känna sig osäker på vem man egentligen är
Identitetsförändring: Växla mellan olika riller och identiteter

Symptomern dörekommer i olika kombination i olika dissociativa störningar.
Råkade ha bra bok framför mig

[SvartaKatten]

Tack för en lättförståelig förklaring, akilles. Hittade den här texten, lång och informativ: Är inte så insatt själv, men jag tyckte jag lärde mig mer av den också:

DISSOCIATIVA FENOMEN OCH SYMPTOM

Några citat ur texten:

Själva ordet "dissociation" kan översättas på olika sätt; "sönderdelning" och "osammanhängande" är två möjliga alternativ. Ordet lär vara ett derivat av associationsbegreppet och själv tycker jag att tolkningen dis-associerad eller "osammanhängande" ger en bättre beskrivning av begreppets egentliga innebörd.

Dissociativa fenomen kan uppdelas i normala och patologiska. De normala fenomen kan indelas vidare i sådana som inträffar spontant och sådana som framkallas eller induceras på olika sätt. De patologiska fenomenen kan vara antingen primära eller sekundära.
Exempel på normala, spontana dissociativa fenomen är dagdrömmar, overklighetskänslor, imaginationer och paranormala upplevelser.

Dissociativa fenomen kan även induceras med hjälp av tekniker som meditation eller hypnos, eller med olika kemiska substanser som alkohol, droger och mediciner.

Ibland har man påstått att dissociation "egentligen" skulle vara synonymt med försvarsmekanismen bortträngning. Det sägs ju att man vid en fullständig bortträngning inte ens är medveten om att man inte minns något. Dissociation kan förvisso ses som en försvarsmekanism, men dess funktion är inte så mycket att skydda individen från oönskade impulser och omedvetna önskningar som att skydda från den smärta och hjälplöshet som starkt traumatiska upplevelser orsakar. Sambandet mellan trauma och psykisk sjukdom har varit känd sedan 1800-talet, men traumas kausativa roll har hitintills av olika anledningar underskattats eller rentav ignorerats. Det dissociativa förhållningssättet karakteriseras av en "som om"-känsla, "som om" traumat hände någon annan eller "som om" det inte alls hade hänt. Dissociation går således ett steg bortom bortträngning: det är inte längre frågan om att "minnas bort" någonting utan att göra det upplevda till icke-existerande.

Det (alltså dissociation) kan förekomma i de flesta diagnoskategorier, men troligen oftast bland de som fått diagnosen:

• borderline
• depression
• hysteri
• manodepressivitet
• posttraumatiskt stressyndrom
• temporallobsepilepsi
• schizofreni

Precis som akilles skriver ovan

[SvartaKatten]

Några andra trådar här på forumet som är relaterade till borderline:

• Mentalistering (MBT) - behandling vid borderline
• Dialektisk beteendeterapi (DBT)
• AnBo - förening för anhöriga till personer med borderline
• Vårdpersonals erfarenheter/attityder till personer med BPS
• Videos med exempel på personlighetsstörningar med mera

[SvartaKatten]

Nu sitter jag och trippelpostar här tre inlägg på raken... inte riktigt god forumetikett av mig meen...

Tror som sagt att det är många som inte fattar vidden av projektionerna. Läst i att det inte är helt ovanligt just med borderlinepatienter att terapeuter och psykologer går över gränsen på det sättet som du beskriver med din bekant. (Menar därmed inte att ursäkta psykologen!!) De varnar till och med för det i kurslitteraturen för blivande psykologer. Borderlinepersoner kan signalera att de är väldigt behövande och det tar sig uttryck på fel sätt och så vill psykologen "lindra lidandet" och så - blir det väldigt väldigt fel. Därför är det nog viktigt att psykologen är specialiserad just på den problematiken och fattar vad som händer för att inte dras in i den själv och förvärra den.

...ville bara säga att det där känns som en väldigt bra förklaring och beskrivning. Tack för den

[akilles]

Kul att den känns användbar.

[akilles]

Tänkte bara förtydliga det där om dissociativa störningar:

De som specificeras i diagnosmanualen DSM IV är:

depersonalisation/derealisationssymptom - "bestående eller återkommande upplevelser av att känna sig avskild från de egna tankarna eller den egna kroppen, som om man var en utomstående betraktare av sig själv (t ex de t känns som man befann sig i en dröm)" Man kan känna sig som en maskin eller robit som inte har tillgång tilll sina känslor. kan även vara kopplat tilll amnesi på så stt att man inte minns vad siom hänt under tiden man varit depersonaliserad. Många upplever enstaka episoder av detta (spec de som utsatts för trauma) men om upplevelsen är kronisk eller återkommande kan det def som störning.

Dissociativ amnesi: minnessvårigheter ofta kopplat till traumatiska upplevelser.
skiljer på
avskärminingsdissociation= undviker att koda in i medvetandet och minnet det som är svårt och smärtsamt. Osäkert därför om deta senare kan plockas fram och minnas. Minnet kan kännas lika overkligt som ursprungsupplevelsen.

och

avspjälkningsdissociation= Svårt att plocka fram minnet då det är avspjälkat till en del av psyket som man inte har medveten kontroll över.

DSM IV: "en eller flera episoder av oförmåga att minnas viktig personlig information, ofta av traumatisk eller påfrestande natur".

Dissociativ fugue - Detta är en extrem form av dissociation, innebär temporärt och plötsligt identitetsbyte. Störningen går ut på att den drabbade "plötsligt och oväntat reser bort från hemmet eller arbetsblatsen" samt " är förvirrad över sin identitet eller antar en ny identitet".
Det är alltså en enstaka episod av minnesförlust och identietsförvirring som är övergående

Dissociativ identitetsstörning = minnes och identitetsstörningar mer kroniska än vid dissociativ fugue. detta kallades tidigare multipel personlighet tror jag. DSM IV: "Två eller fler åtskilda identieter existerar sida vid sida" de "tar vid återkommande tillfällen kontrollen över personens beteende" och "personen är oförmögen att minnas viktig personlig information" (detta är vanligt efter upprepade eller svåra trauman i barndomen t ex sexuella övergrepp/fysisk vanvård/ uppleva att fam.medlemmar misshandlas eller dödas o dyl).

[SvartaKatten]

Ja, "dissociativ amnesi" har ju jag garanterat haft, eller har kanske fortfarande till viss del. Tack för intressant information

[akilles]

Borderline personlighetsstörning är 2–4 gånger vanligare hos kvinnor än hos män. De män som har liknande symptom som kvinnorna har vid en borderline personlighetsstörning, blir oftare diagnostiserade till antisocial personlighetsstörning eller narcissistisk personlighetsstörning.

http://web4health.info/sv/answers/border-prevalence.htm

[SvartaKatten]

DN: Viktoria, 17, dömdes ut som ohjälplig

Tjugotreåriga Viktoria fick nyligen diagnosen borderline. Trots sin unga ålder har hon en mångårig - och negativ - erfarenhet av psykiatrin. I och med diagnosen hoppas hon nu på adekvat vård som kan hjälpa henne.