Vuxna Barn till Narcissistiska Föräldrar

[SvartaKatten]

En definition som jag hittade: "Medberoende är en sjukdom eller ett sjukdomsliknande tillstånd som uppkommer då en människa lever nära en mycket stark företeelse och inte förmår bearbeta denna företeelse så att hon kan integrera den i sin personlighet, utan istället anpassar sig till den".

Medberoende brukar oftast förknippas med anhöriga till drog- och alkoholmissbrukare, men barn till narcissistiska föräldrar kan också ofta utveckla en medberoendeproblematik. På engelska kallar man fenomenet för "the parentified child", dvs att barnet blir förälder åt sin egen förälder, när mamma/pappa själv inte är tillräckligt vuxen för att kunna ta hand om barnet och sig själv.

Barn till föräldrar med andra psykiska sjukdomar kan också utveckla ett medberoende, vilket skapar fortsatta problem för barnet när han/hon blir vuxen: Barnet tar mer än sin beskärda del av ansvar, kan inte säga nej, kverulerar i offerbeteende, är oförmöget att ta sig ur ohälsosamma relationer, med mera.

Jag hoppas på att fler medlemmar tillkommer, som kan skriva mer om detta! Jag är ingen expert på detta, så rätta mig om jag skrivit något fel ovan!

[SvartaKatten]

Ju mer jag läser om medberoende, desto mer övertygad blir jag att inte alls alla vuxna barn till narcissistiska föräldrar är just medberoende, utan många gånger har andra problem. Och så är det ju högst individuellt hur man är och hur man reagerar, som alltid. Men det finns dem som känner igen sig i ett medberoende, av typen som beskrivs nedan också:

Lista på olika symtom av medberoende
från http://www.codependencyinfo.com/page2.html

- Överdrivet omhändertagande gällande annan vuxen människa. Tar ansvar och kontrollerar annan vuxen person.

- Löser andra personers problem och ger oönskade råd.

- Känner ofta vrede, depression, bitterhet, dåligt samvete och skuld. Snabba känslosvängningar.

- Oroar sig för någon annan större delen av den vakna tiden.

- Låter sig bli sårad av samma person om och om igen.

- Beslutsångest. Svårt att sätta sina egna behov först. Svårt att hålla fast vid sina egna gränser, gränserna förflyttas successivt.

- Ändrar sina egna planer till förmån för någon annan.

- Lägger ut pengar för missbrukaren för att rädda dennes situation. Tar ansvar för andras känslor och ljuger för att skydda missbrukaren från sanningar eller negativa konsekvenser av missbruket.

- Glömmer och försakar egna åtaganden, både privat och i yrkeslivet. Prioriterar någon annans behov först. Lägger sin energi på någon annan och har lite energi kvar för sig själv.

- Tror sig kunna styra någon annans missbruk.

- Rädsla att uttrycka sina åsikter med risk för att skapa konflikt och återfall i missbruk.

- Upplever sig som ett offer för någon annan. Känner sig känslomässigt styrd av andra människor.

- Dålig självkänsla, lägger skulden på sig själv och tror inte att de duger. Är rädda för att bli avvisade och lämnade. Undervärderar sin egen förmåga att klara sig själva.

- Försöker kontrollera någon annan genom att manipulera, hota, muta, gråta, ge råd, ilska, hjälplöshet eller ge skuldkänslor.

- Förnekar verkligheten och lever på förhoppningar. Förskönar hur det verkligen är och vill inte se sanningen.

- Sjukskriver sig och missköter andra åtaganden på grund av missbrukets konsekvenser.

- Utvecklar ångest, depressioner och fysiska sjudomar på grund av långvarig stress.

- Utvecklar eget missbruk av tex tabletter, alkohol eller annat.

Hittar ni andra definitioner/beskrivningar, länka gärna och citera.

[Simsalabim]

Vi pratade tidigare i någon tråd om barn och om de kan vara medberoende eller inte. Min terapeut som har jobbat många år inom 12-stegsprogrammet och har stor koll på det här med medberoende säger att de kan det. Det handlar om ett familjemönster som utvecklas i dysfunktionella familjer och självklart blir hela familjen involverad i detta. Därför kan både barn och vuxna vara medberoende.

[SvartaKatten]

Därför kan både barn och vuxna vara medberoende.

Bra att veta för mig, som inte trodde att det kunde vara så

[SvartaKatten]

Google har en bloggsökfunktion: http://blogsearch.google.com/ och man hittar en hel del skrivet i bloggar, av vuxna barn, om man söker på t.ex. Medberoende. Lite grand hittar man också på orden Vuxna Barn och Vuxet Barn.

Man kan också söka på http://knuff.se/ : Medberoende och på http://www.bloggsok.se/ : Medberoende

[SvartaKatten]

Hittade just en kort koncis definition av medberoende:

"En medberoende människa är en människa som har låtit en annan människas beteende påverka sig, och som är helt upptagen av att kontrollera denna människas beteende."

Jag vet fortfarande inte hur en "rätt" definition av medberoende ska se ut...

[vårblomman]

Intressant ämne.
Funderar på hur mitt medberoende ser ut mot min mamma
Hennes behov och vilja går alltid först.
Mina känskor och behov räknas inte. Bara om det passar henne.
Mina minnen från händelser från förr räknas inte.
Hon kommer inte ens ihåg vad jag gjorde eller tyckte var roligt
när jag växte upp. Hon kommer tex inte ihåg att jag spelade damfotboll, vollyboll, basket.
Hon sa du var ju bara i stallet????
Hon har tolkningsföreträde i allt. Utan att bli ifrågasatt. Hon har liksom facit. Det är ett krav.
Henner åsikter, minnen och värderingar gäller alltid före mina. Även om mitt liv.
Mina prestationer räknas inte, bara hennes.
Tror till och med att hon njuter när jag presterar dåligt.
Det är en oskriven lag att hon är bättre och bäst i allt. Det är min roll mot henne att vara sämre.
Jag är ett offer som hon tar hand om. Inget annat godkänns.
Att axla denna offerroll är mitt medberoende när jag är med henne, min mamma.
När jag möter andra med denna störning hamnar jag i samma känsla som med henne, medberoende
kan man nog kalla det.
Det är först nu som jag börjar ifrågasätta denna roll. Att överhuvudtaget se mönstret.
Det skulle kännas bra att få kalla det medberoende, faktiskt. En förklaring.

[SvartaKatten]

Jag har, som sagt, svårt att greppa vad det här "medberoende" egentligen är, och det verkar som om det finns massor av olika definitioner av medberoende, så jag vet varken in eller ut, utan blir bara mer konfunderad ju mer jag läser, i alla fall...

Tror till och med att hon njuter när jag presterar dåligt.
Det är en oskriven lag att hon är bättre och bäst i allt. Det är min roll mot henne att vara sämre.
Jag är ett offer som hon tar hand om. Inget annat godkänns.

... just de där tendenserna hos din mamma kan jag faktiskt uppfatta som att det är din mamma som beter sig som en medberoende: Hon vill att du ska vara ett offer, så hon kan vara stark. Hon ska vara den goda, du den dåliga, Hon den lyckade, du den misslyckade. Är det inte så en partner till en alkoholist kan bete sig? De beklagar sig för sina vänner om hur hemsk alkoholisten är, för att de får uppmärksamhet då; folk tycker synd om dem; och partnern framstår som den goda, perfekta i jämförelse med alkoholisten. Och har man ingen alkoholist att tillgå, kan man tillverka en "undermålig" människa i sin fantasi, t.ex. försöka göra om sin dotter till en "undermålig" människa.

... eller har jag vänt till begreppen alldeles på tok nu?

[vårblomman]

vad är en medberoende?
Jag undrar vad det är? Vilka är medberoende?
Jag försökte läsa på nätet men fattade inte så mycket.
Är det mer beroende ibland? eller finns vissa kliniska vetenskapliga diagnoser för medberoende?
Intressant. Många i de stördas värld blir nog beroende eller
medberoende för att stå ut.
Vilket kom först hönan eller ägget?

[dreamer]

Min psykolog säger att jag är medberoende. Genom att tassa på tå för min pappa eller son. Jag gör det för att behålla kontrollen tror jag slippa konflikter kanske. Min son bor inte hemma nu men när han hälsar på så får jag detta beteende. Varför?

[vårblomman]

Hej igen
Har funderat på detta med medberoende.
Ytligt sett kan det ju se ut som narcissisten är medberoende av offret.
Då de försöker göra sig oumbärliga. I alla fall min mamma.
Det blir ju intrycket utifrån också, därför blir man ju inte heller trodd.
Stora starka jag tar hand om lilla dig (typ). Det är min mammas motto.
Andra säger ibland;
-Din mamma som är så fantastisk och hjälper dig så mycket, som hon ställt upp för dig..... osv.
Jag är inget offer längre och därför är jag inte heller medberoende av henne i verkligheten.
Men hon vill att jag ska vara beroende av henne. Det är inte så, men
om hon fick råda skulle det vara så, det är ju en del av hennes maktspel.
Ska man umgås med henne (utan att bli osams) måste man ju spela hennes spel som ett skådespel.
Spela med till viss del vilket är påfrestande. Spela med och sätta upp egna gränser hela tiden.
Är det inte så era narcissister agerar? Min i alla fall.
Skillnade är hårfin kan tyckas. Vem som är beroende av vem? Det är ju det som gör en förvirrad
när man är i det hela som barn. Man tror att man är den svage så är men igentligen den starke.
Jag är inte beroende av henne mer i alla fall. Men måste spela hennes falskspel till viss gräns.

[SvartaKatten]

Men då kan man väl inte säga att du, Vårblomman, längre (om någonsin) är medberoende enligt definitionen "En medberoende människa är en människa som har låtit en annan människas beteende påverka sig, och som är helt upptagen av att kontrollera denna människas beteende." (om nu den definitionen är bra, det vet jag inte)? Utan det är ju din mamma som är helt upptagen att försöka kontrollera dig med att "hjälpa dig"?

Har du någonsin varit upptagen att kontrollera din mammas beteende? Brukar man vara det som barn till en narcissist? Upptagen av att kontrollera sina föräldrars beteende alltså? Är man inte mer upptagen av att freda sig mot- och att vara riktigt j*kla arg på en narcissistisk förälder (fast man ibland inte ens förstår att det är arg man är)?

Om man tittar på punkterna i den första definitionen i tråden stämmer väl dessa punkter på ett vuxet barn till en narcissist ganska ofta?:

- Känner ofta vrede, depression, bitterhet, dåligt samvete och skuld. Snabba känslosvängningar.
- Låter sig bli sårad av samma person om och om igen.
- (Beslutsångest - det ordet tycker jag inte stämmer) Svårt att sätta sina egna behov först. Svårt att hålla fast vid sina egna gränser, gränserna förflyttas successivt.
- Rädsla att uttrycka sina åsikter med risk för att skapa konflikt (och återfall i missbruk).
- Dålig självkänsla, lägger skulden på sig själv och tror inte att de duger. Är rädda för att bli avvisade och lämnade. Undervärderar sin egen förmåga att klara sig själva.
- Utvecklar ångest, depressioner och fysiska sjukdomar på grund av långvarig stress.
- Utvecklar eget missbruk av tex tabletter, alkohol eller annat (många gånger annat).

Andra punkter stämmer mer sällan tror jag, och den här punkten stämmer många gånger inte alls...
- Upplever sig som ett offer för någon annan. Känner sig känslomässigt styrd av andra människor.
...utan istället tror många vuxna barn till narcissistiska föräldrar att de själva är boven som orsakar elände för andra, tills de får insikt om att något är fel på föräldern. Många vuxna barn till N är också fullkomligt omedvetna om hur känslomässigt styrda de faktiskt är, utan upplever istället en massa negativa känslor som de inte förstår var de kommer ifrån, eller vad de är för några känslor.

Några funderingar bara... med risk för att jag är ute och cyklar helt...

[vårblomman]

Detta var mycket intressant skrivet, Svarta Katten.
Jag menar sammanfattningen och punkterna hur ett vuxet barn är, i beskrivningar.
Tiden stannade ett slag.
Vissa punkter är så träffande. Den var stark.
Skulle inte denna sammanfattning kunna stå bland artiklar?
Kanske inte min sak att föreslå, men det var så bra.

[ALI]

jag tycker att det funkar att tänka på vad termen heter på engelska

Enabler

Alltså möjliggörare

Dvs en som inte sätter ned foten utan jamsar med i ett dysfunktionellt beteende.

Jaghar läst Tommy Hellsten - Flodhästen i vardagsrummet och tyckte jag gick rätt fri - för jagbrukar vara den som pekar på flodhästen och vägrar spela med i andras verklighets uppfattning.

Här tycker jag att det handlar om en konflikträdsla detta med medberoende. Man följer minsta motståndets lag och hålelr med sin "kompis2 om att "alla är dumma" fast man kanske ser på världen lite mer nyanserat än så...
det där händer ju ideligen.


Jag tycker man är medberoende varje gång man spelar med, varje gång man inte hävdar sin egen åsikt, eller sin egen syn, särskilt om man inte ens känner efter att man har en egen åsikt eller egen syn.

Någon ( Einstein) sa att problemet är inte de onda människorna , utan de goda som ingenting gör.
Där har vi medberoende i ett nötskal - Enabler. Möjliggörare.
Den som tiger - den samtycker....

det skulle inte fungerar med narcissistiska chefer om alla ställde sig upp och sa NEJ.

Ja i alla fall - jag tyckte jag var rätt så fri när jag läste Hellsten, men sedan råkade jag låna en bok...
Bli fri från ditt medberoende skriven av en missbrukare. ojojoj

Det är bara att inse...

[SvartaKatten]

Skulle inte denna sammanfattning kunna stå bland artiklar?
Kanske inte min sak att föreslå, men det var så bra.

Vill gärna att alla medlemmar kommer med sådana förslag. Det finns ju en egen kategori för såna förslag tom
Jag tror att en hel del av de där punkterna finns med redan i den här artikeln:
http://vuxnabarn.forumportal.se/blog/ad ... foraldrar/
Men det jag funderar på om några av punkterna ska bort?

"Enabler" / "möjliggörare" var mycket talande, ALI
Jag har också upplevt att människor som jag uppfattar som medberoende (ännu mer än vad jag själv är) har ett sånt där "strutsbeteende" (huvudet i sanden) och att de ofta blir riktigt upprörda om jag påtalar saker som t.ex. "den som tiger samtycker" eller "problemet är inte de onda människorna, utan de goda som ingenting gör" och liknande.