Vuxna Barn till Narcissistiska Föräldrar

[SvartaKatten]

Det är bara att gå med i gruppen fast det har inte varit någon vidare aktivitet där ännu.

[Grönamamman]

Hej allihopa så här efter sommaren!
Alla ni som är intresserade av att medverka i boken om psykiska kränkningar, gå gärna med i min grupp och skicka ett PM till mig!
Under projektets egna forum kommer jag inom kort att uppdatera med dagsläget - det finns goda förhoppningar om att det faktiskt blir en bok.. Kram/Gröna Mamman

[Lillis_50]

Hej Gröna mamman!
Jag kan tänka mig att hjälpa till med din bok på det sätt som behövs, om den fortfarande är aktuell Blev just medlem...
Har jobbat en del med skrifter av olika slag och skriver även själv en del.

Hälsningar Lillis (som nog bor rätt nära dig)

[alkbarn]

Hej!

Tror mej inte kunna medverka med nånting, tyvärr!

[Ylle]

Hej Gröna Mamman! Jag kan medverka, måste bara våga berätta först. Har inga problem att uttrycka mig i skrift, men har inte börjat dela med mig till andra om min uppväxt, har relativt nyligen förstått att min mamma lider av N-et.

[Survive]

Jag vill vara med i gröna mammans grupp.. om den inte är full redan. MVh survive

[SvartaKatten]

Den blir aldrig full. Det är bara att gå med i gruppen, som sagt
Men det har inte hänt nåt i den gruppen på ett ganska långt tag nu.

[Siri]

Svarta katten,

det stämmer att det inte hänt något på senare tid med Gröna mammans bokförslag.
Det är inte enkelt hur vi ska samordna det hela när vi inte träffas. Visst, skriva går bra och det gör vi men även i det borde vi ha en struktur för hur vi går vidare.

Jag har varit "osynlig" en längre tid på forumet. Försökt leva i verkligheten. Det är inte lätt. Jag tycker jag lyckats komma upp lite och känna mig levande och tycka att livet är ganska bra. Nu är det på väg ner igen. Jag vill inte börja medicinera med lyckopiller, är orolig för biverkningar.

Jag försöker att tänka klart och rationellt. Känslorna övermannar mig rätt vad det är och jag blir bara så ledsen att jag inte vill träffa en enda person. En som jag betraktat som vän tror att jag lämnat ut uppgifter om henne till ett företag som säljer tjänster till hushållen. Mitt namn har figurerat i dessa sammanhang men troligt är att hon själv nämnt mitt namn i sin stora bekantskapskrets och någon där har beställt tjänster och uppgivit massor av namn däribland mitt. Nu tror min vän att jag anlitat företaget och uppgivit hennes namn. Jag har förklarat att så inte är fallet men nu hör hon inte av sig mer. Jag tycker det är jättetråkigt. Vi har känt varann så länge och hon tror inte på mitt ord. Det är tungt.
Det här gör att alla tidigare avsked, avbrutna relationer, främst med min familj, blossar upp i full storm. Jag är mycket olycklig just nu.
Jag funderar på terapi, har tidigare prövat kortare terapier men efter en tid när jag avslutat terapin är allt som vanligt igen. Dvs jag ältar och tycker jag är ganska misslyckad vilket också min förälder uttryckte. Varför ska de orden fastna och inte de vänliga som jag får av vänner jag har kvar?

Hu, hur jag känner mig. Jag kan definitivt inte ta mig i kragen hur jag än försöker. Jag vet att det här går över men det är hemskt jobbigt när det pågår, nedåtspiralen.

Det här blev eländes elände. Det var skönt att få uttrycka några tankar här.

Men åter till boken, jag vill gärna gå vidare men har någon av er förslag hur vi gör.

Siri

[Anna]

Hej!

Har precis gått med här på forumet.
Även jag blev naturligtvis psykiskt misshandlad som barn, ett ämne som jag tycker att det verkar pratas väldigt tyst om.
Kanske beror det på att vi misshandlade barn känner oss "fel" pga av misshandeln och därför inte så gärna berättar för andra. Få personer säger väl stolt att "jag har blivit psykiskt misshandlad som barn" - det är ju inte direkt något man skyltar med.
Jag vet inte vad det finns för redan tryckta böcker i ämnet, men i vilket fall tycker jag att en bok som ärligt rakt upp och ner berättar om upplevelser av psykisk misshandel och vilka följder det har fått mig (eller den) som har blivit utsatt är väldigt viktig.

Jag föreslår en bok med samlade texter där varje utsatt person i gruppen som vill bidra bidrar med en text om sina upplevelser (under seudonym om man så önskar), vad just den personen vill berätta, samt ett förord/en inledning av Gröna mamman i boken. Det räcker tror jag.
Jag vill gärna gå med i gruppen och bidra till boken, just för att jag vill att det här ämnet ska uppmärksammas och som ett steg i min inre läkning - ett steg att "ta tillbaka kontrollen".

Jag som är ny här, hur går man med i gruppen?

[SvartaKatten]

Jag som är ny här, hur går man med i gruppen?

Hej Anna. Det står i början av tråden vart man ska gå. Men här är direktlänken: medverka-till-en-bok-om-att-vara-vuxet-barn-t1201.html#p9265

Dock är det så att absolut ingenting har hänt i den här gruppen sedan 05 okt 2009 - alltså gruppen har varit inaktiv i ett halvår. Så jag tror att jag ska ta och "oklistra" dom här trådarna angående detta (ändå lovvärda) initiativ, så att folk inte tror att det finns en aktiv grupp. För gruppen är ju faktiskt inte aktiv.

[SvartaKatten]

Det har inte varit någon aktivitet i den här gruppen sedan 05 okt 2009 - alltså gruppen har varit inaktiv i ett halvår. Gruppen är fortfarande öppen att gå med i (se instruktion ovan). Men jag låser tråden, eftersom trådstartaren inte är aktiv vare sig i gruppen, eller inkommer med svar på inlägg i den här tråden. Låser så att ingen ska tro att gruppen är aktiv, när den faktiskt inte är det.