Vuxna Barn till Narcissistiska Föräldrar

[winx]

När jag i olika sammanhang kommer i kontakt med personer som uppför sig på ett sjukligt narcissistiskt sätt blir jag helt slutkörd, alldeles särskilt om det är fråga om någon jag är beroende av. Stresshormonnivån åker upp och går sedan inte ner igen. Som resultat har jag svårt att somna. Ju tröttade jag är, desto svårare blir det för mig att orka, vilket resulterar i ännu mer stress. Typiskt PTSS.

Jag har har haft PTSS och varit sjukskriven för det. Jag känner av det än även om det var många år sedan nu. Jag behöver inte vara nära N-personer bara vara i olika sociala sammanhang räcker för mig och för att jag får störd sömn. tillskillnad från dig kan jag somna men jag vaknar istället på natten och hjärnan går på högvarv. Jag är jättekänslig för alla olika sociala interaktioner. Detta är ett resultat från min barndom. Jag kan däremot väldigt lätt precis som du känna av när en person har en "psykisk störning" om det är N- personlighet eller ej kan jag inte säkert säga men jag är skitbra på att känna att de lider av gränslöshet eller är en energislukare av något slag. Detta har också gjort mig väldigt försiktig och vaksam ihop med andra. Jag är också försiktig med att öppna mig och bjuda på mig själv i rädsla för att bli utnyttjad av en annan.
Sköt om dig och var rädd om dig, försök lär känna signalerna på att det blir för mycket så att du inte blir allt för "förstörd" kram

[Flora]

Vargen kommer,

Hur menar du? Att du får PTSS av sömnbrist?

Det menar jag inte.

Posttraumatisk stress leder till höjd stresshormonnivå som i sin tur leder till störd sömn (ett av de vanligaste symptomen för PTSS och för min del den huvudsakliga). Störd sömn leder till trötthet som i sin tur leder till mer stress och oro för att inte orka med det man faktist måste göra, vilket leder till sämre sömn osv. Det blir lätt en ond cirkel. Varje gång PTSS-symptomen aktiveras sätts en ny cirkel igång, och det kan vara svårt att ta sig ur den.

(Obs. att den höga stresshormonnivån kan samtidigt späs på av yttre stressorer som inte har något med PTSS att göra. Sådana har jag många av i mitt liv just nu. Problemet är att del av dessa är svåra eller omöjliga att eliminera, åtminstone på kort sikt.)

Jag tror det kan vara svårt att förstå detta om man inte har varit med om det själv. Det går inte att "ta sig i kragen". Det enda som hjälper är att få vila ut, ha att göra med "goda", kärleksfulla människor som verkligen bryr sig om en - och framförallt allt att slippa nya "granatattacker".

Det finns ju mycket info på nätet om PTSS, tex här: http://web4health.info/sv/answers/anx-ptsd-symptoms.htm
Citat (kursiveringen är min):

"Människor som har upplevt en mycket skrämmande eller potentiellt farlig situation kan efter händelsen utveckla ett syndrom som kallas för posttraumatisk stress. Vissa av symtomen kan vara svåra att identifiera då de kan påminna om eller vara identiska med symtom som tyder på någon annan fysisk eller psykisk sjukdom. Dessa kan vara sömnlöshet eller någon annan sömnstörning, värk eller andra somatiska problem som yrsel eller mag- och tarmproblem. De vanligaste tecknen på posttraumatisk stress är dock:

- Du har känslan eller erfar att du upplever den obehagliga händelsen om igen. Detta kan upplevas såsom att du ser sekvenser från händelsen som klipp från en film; som lukter, ljud eller bara tankar. Vanligtvis kommer dessa flashbacks utan förvarning och utan att du kan kontrollera dem.
- Mardrömmar och störd nattsömn med minnen från den traumatiska händelsen.
- Extrem spänning, ångest eller irritabilitet.
- Ett undvikande av vissa miljöer, situationer eller personer som en konsekvens av den traumatiska händelsen.
- All konfrontation med händelsen skapar ångest och själslig smärta.
- Du har svårt för att lita på andra människor och undviker sociala aktiviteter.
- Du känner skuld och skam ( t ex för att någon annan dött och du fortfarande lever.). "

Se också: http://web4health.info/sv/answers/anx-ptsd-symptoms.htm

Varifrån kommer då de "narcissistiska granaterna" om det inte är ifrån din närmaste omgivning?

De kommer definitivt inte från min närmaste omgivning! Det som jag menar med "min närmaste krets" (som jag själv uttryckte det), är personer som är mig kära, som älskar mig och vill mig väl, min familj och mina vänner, mina närmaste. Det finns inga narcissister bland dessa människor och jag släpper inte in några N-personer i denna krets. Som jag skrev så är "jag noga med att inte släppa in människor som vill skada mig i min privata sfär". Där är jag stenhård med gränssättning.

De narcissistiska "granaterna" finns utanför, i den yttre världen där jag måste (och vill!) leva och verka...Jag håller med dig om att N-personer finns i alla yrken och samhällsklasser.

[Flora]

Winx,

Tack för värme och förståelse! Och för att du ville dela med dig av dina erfarenheter! Det uppskattar jag verkligen.
Det är också helt underbart (och dessutom skönt för oss andra att få höra!) att du har lyckats komma vidare i livet.

Jag kan däremot väldigt lätt precis som du känna av när en person har en "psykisk störning" om det är N- personlighet eller ej kan jag inte säkert säga men jag är skitbra på att känna att de lider av gränslöshet eller är en energislukare av något slag. Detta har också gjort mig väldigt försiktig och vaksam ihop med andra. Jag är också försiktig med att öppna mig och bjuda på mig själv i rädsla för att bli utnyttjad av en annan.
Sköt om dig och var rädd om dig, försök lär känna signalerna på att det blir för mycket så att du inte blir allt för "förstörd" kram

Ja, man har utvecklat ett slags "antenner" och känner av det direkt. Du uttryckte det väldigt exakt och bra: Det är precis detta det andlar om, att vara "allergisk" mot "personer som lider av gränslöshet eller är en energislukare av något slag".

Kram på dig - och sköt om dig du också!

[Mischa]

Hur tacklar du då det faktum att du aldrig kommer att lära dig uppskatta smaken av "slickad röv" till lunch, aldrig kommer att kunna le falskt när du säger ja till allt o alla medan du samtidigt är fullt medveten om att du, och endast du, är den som kommer att få betala priset för att vara allas syndabock?

Man får trösta sig med att man har sin värdighet i behåll. Framgång utan värdighet är just inte värt något.

Har även sett exempel på kollegor som helt sålt ut sin integritet i försöken att tillfredsställa en n-chef, men ändå blivit utmanövrerade av n-chefen. Hur överlever man det?

Finns ett inslag av nyckfullhet i n-chefers agerande.

[SvartaKatten]

Tack för klargörandet av vad PTSS är, Flora

[Flora]

Man får trösta sig med att man har sin värdighet i behåll. Framgång utan värdighet är just inte värt något.

Det är precis det det handlar om...

Finns ett inslag av nyckfullhet i n-chefers agerande.

Jag kan inte låta bli att tänka på en scen i en av Harry Potter-böckerna där Voldemot på ett väldigt nyckfullt sätt pinar sina mest trogna anhängare (samtidigt som han torterar en fånge). De mest hängivna som hoppas och tror sig bli bekräftade blir i stället förnedrade på ett utstuderat sadistiskt sätt. Det är en så himla bra beskrivning av hur det sociala spelet kring en narcissist/psykopat fungerar...

(Jag måste nämna att jag har blivit Harry Potter-fan efter att ha läst alla böckerna efter tips från en vänlig person, en terapeut, som rekommenderade dem. Jag har sett filmerna men hade ingen aning om hur djupa insikter böckerna innehåller i sagans form. De är faktiskt relevanta för personer som har blivit utsatta för narcissister/psykopater. Rekommenderas!)

[vårblomman]

Det är verkligen så, när man kommer nära
en narcissistisk person eller situation drar stressen igång blixtsnabbt.

[Bokstav]

Ja, inbland börjar man till och med darra.

[liten]

Jag blir spänd i varje muskel o kontrollbehovet av att ha full kontroll på omgivningen ökar oxå..Upplever nästan att både hörseln o synen blir starkare o man upptäcker minsta lilla förändring.

[Vargen kommer]

Och det är där du hamnar i den klassiska moment 22-situationen. För enligt manualen är det narcissisten som inte är en team-worker o lagspelare som anpassar sig till omgivningen.
Hur tacklar du då det faktum att du aldrig kommer att lära dig uppskatta smaken av "slickad röv" till lunch, aldrig kommer att kunna le falskt när du säger ja till allt o alla medan du samtidigt är fullt medveten om att du, och endast du, är den som kommer att få betala priset för att vara allas syndabock?

Är man verkligen en syndabock då?

(jag ska inte knycka något i det inlägget nu.. blev bara så nyfiken på att fråga. Nonchalera om ni vill)

Jo, det blir du som blir syndabock för den "dåliga stämningen" när du inte instämmer i hyllningskören. Du blir den som kallas "svår att samarbeta med" o när den bollen är i rullning finns det inte mycket du kan göra för att ändra på situationen mer än att dra.

[SvartaKatten]

I en grupp bestående av flera medberoende personer som blundar för den där "flodhästen i vardagsrummet" kan det absolut bli så. Det blir som i den där sagan om kejsarens nya kläder: Kejsaren är uppenbart naken, men alla bara spelar med, utom det lilla barnet som säger som det är, och blir tillsagd att hålla tyst.

Så här uppfattar jag sagan om kejsarens nya kläder:
- Kejsaren är en narcissist
- Skräddarna som syr de nya moderiktiga kläderna, som inte finns, är psykopater/kriminella som skor sig på kejsarens självupptagenhet
- Folket är hyllningskören, som bara spelar med och ingenting säger, fast det är uppenbart att kejsaren är naken
- Det lilla barnet är det svarta fåret..

...dock går det ju bra för det svarta fåren i den sagan

Det finns fler narcissister i H.C. Andersens sagor. Den där isprinsessan är t.ex. också en narcissist.

[Vargen kommer]

Det finns ju mycket info på nätet om PTSS, tex här: http://web4health.info/sv/answers/anx-ptsd-symptoms.htm
Citat (kursiveringen är min):

Människor som har upplevt en mycket skrämmande eller potentiellt farlig situation kan efter händelsen utveckla ett syndrom som kallas för posttraumatisk stress. Vissa av symtomen kan vara svåra att identifiera då de kan påminna om eller vara identiska med symtom som tyder på någon annan fysisk eller psykisk sjukdom. Dessa kan vara sömnlöshet eller någon annan sömnstörning, värk eller andra somatiska problem som yrsel eller mag- och tarmproblem. De vanligaste tecknen på posttraumatisk stress är dock:

- Du har känslan eller erfar att du upplever den obehagliga händelsen om igen. Detta kan upplevas såsom att du ser sekvenser från händelsen som klipp från en film; som lukter, ljud eller bara tankar. Vanligtvis kommer dessa flashbacks utan förvarning och utan att du kan kontrollera dem.
- Mardrömmar och störd nattsömn med minnen från den traumatiska händelsen.
- Extrem spänning, ångest eller irritabilitet.
- Ett undvikande av vissa miljöer, situationer eller personer som en konsekvens av den traumatiska händelsen.
- All konfrontation med händelsen skapar ångest och själslig smärta.
- Du har svårt för att lita på andra människor och undviker sociala aktiviteter.
- Du känner skuld och skam ( t ex för att någon annan dött och du fortfarande lever.). "
Se också: http://web4health.info/sv/answers/anx-ptsd-symptoms.htm

Det är en punkt som saknas på den här listan och det är plötsliga vredesutbrott/explosivitet.
Och just därför undrar jag vad du menar med "granater"? Är det granater i form av explosiva vredesutbrott? Eller vad menar du när du skriver granater? Och hur skiljer du då, i så fall, dessa granater ifrån dem som har drabbats av PTSS där några av symptomen är just vredesutbrott och explosivitet? Kanske är dessa "granater" då inte just narcissister utan i själva verket drabbade av PTSS?

Jag vet vad PTSS innebär. Jag har växt upp med både psykisk o fysisk misshandel och återupplevde det traumat för några år sedan då jag blev misshandlad av en nyinflyttad granne som bodde under mig. Jag var tvungen att passera hans dörr varenda gång jag skulle gå ut och han stod ofta och väntade när jag gick. Han hade 4 vuxna söner (varav den ena är polis) som hjälpte till att terrorisera mig när jag skulle sova på natten.( MItt hjärta jobbade på lånad övertid i nästan ett år). Hyresvärden tog grannens parti för att han körde med det gamla beprövade rasistkortet och var rädd att åka dit för diskriminering som det så galant kallas. JAG blev uppsagd från min lägenhet trots att jag hade bevisade skador dokumenterade av läkare på vårdcentral. Dubbel kränkning alltså. Jag hade inget fast jobb ( var springvikarie ) under den här tiden o visste att jag inte skulle få ny bostad om jag miste min lägenhet.
Jag hade tur på så sätt att jag var vän med en granne i trappen intill, en jurist väl förtrogen med hyreslagen, som mosade fastighetsägarens representant i hyresnämnden. Jag befann mig i en "living nightmare" under de här månaderna ända tills de flyttade. Tack o lov segrade rättvisan till slut.

Eftersom jag har jobbat natt o vid den tidpunkten jobbade på en depressionsavdelning är jag väl förtrogen med både mina egna sömnstörningar och patienternas. Dessutom leder sömnbrist i sig till irritabilitet o vredesutbrott. Det är inte för inte som en välkänd tortyrmetod går ut på att just förhindra att fångarna får möjlighet till att sova. Sömnbrist leder, de facto, till galenskap!

Det är många tillstånd som väcker explosiv vrede som symptom o det är också mycket annat som kännetecknar narcissism.
Det var därför som jag undrade vad du avser med metaforen "granater" (?)

[Vargen kommer]

Hur tacklar du då det faktum att du aldrig kommer att lära dig uppskatta smaken av "slickad röv" till lunch, aldrig kommer att kunna le falskt när du säger ja till allt o alla medan du samtidigt är fullt medveten om att du, och endast du, är den som kommer att få betala priset för att vara allas syndabock?

Man får trösta sig med att man har sin värdighet i behåll. Framgång utan värdighet är just inte värt något.

Har även sett exempel på kollegor som helt sålt ut sin integritet i försöken att tillfredsställa en n-chef, men ändå blivit utmanövrerade av n-chefen. Hur överlever man det?

Finns ett inslag av nyckfullhet i n-chefers agerande.

Jo, värdighet ja. Men det är inget som du kan föra in i ditt CV eller nämns vid tal om referenser, eller hur?

Den värdigheten brukar också vara förankrad i dem som uppvisar civilkurage i andra, och kanske mer, tillspetsade sammanhang.
Vem vet - någon gång kanske TV4 utökar sin "Svenska hjältegala" till underkategorin "Svenskar som inte lapar r*mp*"....

[SvartaKatten]

Det är en punkt som saknas på den här listan och det är plötsliga vredesutbrott/explosivitet.

Jag tror att det är den här punkten som innefattar vredesutbrotten:

- Extrem spänning, ångest eller irritabilitet.

Människor med utmattningssyndrom kan också vara ovanligt irritabla.

[Vargen kommer]

Det är en punkt som saknas på den här listan och det är plötsliga vredesutbrott/explosivitet.

Jag tror att det är den här punkten som innefattar vredesutbrotten:

- Extrem spänning, ångest eller irritabilitet.

Människor med utmattningssyndrom kan också vara ovanligt irritabla.

Men ångest tar sig ett helt annat uttryck än vad explosiv vrede gör. Och irritabalitet kommer inte ens i närheten av vad man kan kalla explosiv vrede.